Välkommen till min krossade spegel
Att det äntligen blev fredag, halleluja! Jobbar sista dagen imorgon bara, sen är jag ledig i två, förhoppningsvis utvilande dagar. Ska bli väldigt skönt, för jag är verkligen jättetrött. Den här kvällen har för övrigt tagits med ro, eftersom jag slutade sent idag, och vad är väl mer rogivande än att krypa upp i soffan med en massa kuddar och Herr bärbar och göra som resten av Sveriges befolkning – skaffa en blogg!
Egentligen fattar jag inte att jag gör det här, jag har alltid sagt att jag aldrig ska skaffa en blogg, men man säger ju så jävla mycket. Folk säger jämt saker de inte menar eller saker som de ångrar, så det mesta man hör är egentligen bara skitsnack och en massa dåliga ursäkter (syftar inte på någon speciell). Jag kan skita i vilket och låtsas att det regnar, men ändå fatta sammanhanget liksom, ja ni fattar vad jag menar. Ingen är felfri, inte ens jag eller du!
Så varför spegelsplitter? Är det inte så det är för det mesta? Att saker går i kras? Livet är kanske vackert, men bara när man inte tar det för givet. Nej, det är inte som de glada familjereklamerna du ser på tv, det är smutsigt och förfalskat! Hur många känner egentligen inte att de har något mörkt bakom sig, som kommer jaga dem i deras tankar för resten av livet? Kanske talar jag ut om det här, kanske inte, det ena leder till det andra, men det var så jag kom på det. Spegelsplitter – saker som går i kras – livet är inte menat att vara lätt alla gånger.
Det jag skriver här kommer handla om allt möjligt som händer omkring mig osv osv, ni har hört det förr, så jag ska spara på skitsnacket nu och krypa till sängs och möta en ny morgondag. Tänkte avsluta detta inlägget och hälsa till mina underbara vänner och min sambo att jag älskar er jättemycket! Gonatt!
